Mår bokstavligt talat helt jävla piss dåligt. I vilket fall just nu, livet rockar inte alls. Jag hatar att jag hela tiden lyckas göra folk besvikna. Jag har jobbiga beslut att ta, ligger efter i skolan, känner mig ensam fastän jag har en hel drös med folk som jag vet finns där. Jag vet inte om vill gå kvar i klassen, vill flytta tillbaka till Göteborg, börja om från början ännu en gång. Jag vill ha någon att prata med, och ja, nu tänker säkert några som läser detta "hon är inte ensam och hon har en hel del med folk som bryr sig och finns där som lyssnar om hon vill prata" men just nu känner jag ingen. Jag puttar bort folk som bryr sig och tar emot dom som egentligen inte bryr sig ett piss. Varför? Jag vet inte. Jag vet heller inte vem jag skall prata med som sagt, var såhär nära på att skriva till kuratorn eller någon och få prata ut om mina världsproblem i mitt liv, men ändrade mig snabbt då jag själv känner att det är inget jag har att säga till henne ändå. Ni undrar säkert varför jag skriver det här och sedan kommer publicera det? Jo, för det första är det min blogg, mitt sätt att skriva av mig på då jag HATAR att prata med någon annan om mina problem, sätter hellre på ett leende på dagen och låter mig själv gråtas till sömns än att någon skall se mig ledsen eller att jag skall behöva prata om det. För det andra så har jag ingen stor blogg och jag vill INTE att folk skall tycka synd om mig men jag har märkt på mig själv att jag fått humörssvängningar det sedan så ni som läser detta förstår nu kanske varför.
Jag vet även att jag egentligen inte borde klaga på mitt liv för där ute finns det någon som har det värre än mig men där ute finns det även någon som har det bättre än mig just nu.
Fuck this shit over and over again.