If you treat me right, I'll treat you even better.
There are two types of bestfriends:
Number 1: The best friend who you're real close to. You see them at least twice a week, maby more. You talk a lot and catch up on everything.
Number 2: The best friend you don't talk to as often but deep down, you'll always know that they're your best friend. They understand you, altough they barely see you.
I think that disappointments are my best friend right now, because it's fallow me where ever I go
dear 2012, let it be a good year.
är trött på besvikelser, är trött på folk som säger en sak och sedan gör en annan, är trött på folk som lägger sig i när dom inte borde, är trött på folk som säger att dom finns där och sedan försvinner så fort jag behöver dom, är trött på att sakna min bästa vän, är trött på att känna att jag inte har någon. är trött på allt just nu.
vill att det skall bli nyår, ett nytt år, med nya förhoppningar, nya tag och nytt liv. skall börja leva igen, träffa nya människor och lägga vissa människor bakom mig, sådana som bara finns där för att göra mig besviken och ledsen gång på gång, som inte ens är värda att finnas i mitt liv. jag skall lägga allt det dåliga bakom mig och le åt alla mina misstag jag gjort. jag skall skapa minnen och flyta med. jag skall vara galen igen, göra misstag, njuta av att jag lärde mig att jag gjorde fel och sedan aldrig göra om det, för att jag reda testat det, jag skall njuta av varje sekund. så snälla 2012 låt det bli ett bättre år än 2011. och jag lovar att jag skall bli en bättre människa än vad jag var 2011, för alla har vi brister.
"sometimes you just have to move on and put that chapter of your life in the past. don't close the vook, just turn the page."
thats what true love is - always wanting what is best for someone, even if that doesn't include you.
When nothings go right, go left. Jo det uttrycket har vi hört förr, men frågan är om man inte rymmer ifrån sig själv då?
Jag tror ni fattar. Vem rymmer inte från sina problem när man väl får dom och verkligen kan "rymma" från dom? Alla. Jag tror att alla har något litet långt där inne som alla rymmer ifrån och som tär på en så fort folk börjar ta upp det till ytan igen. Tänk att ett leende kan dölja så mycket och göra så att alla tror att allt är så bra, det är farligt. Tänk även hur lätt man kan falla för någons leende som sedan förstör en totalt, galet.
Blev ett rörigt och ett knasigt inlägg som fick mig att lätta lite på hjärtat för ikväll. Ha en go kväll alla!
vissa texter tar orden ur mig, precis så som jag vill förklara dom, som om dom vet hur jag vill få det sagt.
"Du kommer aldrig att vinna på att gråta för någon, det visar bara svaghet och att förlåta betyder att det är okej att såra dig, att ge en människa en andra chans är som att ge en person ett till skott på dig eftersom personen missat det första, välj den längsta vägen för på den lär du dig mest, den är mest lönsam, att lita på någon visar bara att du är dum nog att släppa in människor i din närhet, släpper du inte in någon, så kan du aldrig bli sårad. Man väljer sin lycka och man väljer sina misstag, så ta ansvar för dina handlingar och lär dig utav dom."
perfect people aren't real and real people aren't perfect. so you can either love people for their flaws or hate them because they are real.
Jag kommer alltid vara där för någon som behöver mig, jag kommer alltid att vara den där hjälpande handen eller det lyssnande örat. För att jag vet hur det känns att tro att ingen bryr sig. Jag vet hur det är att känna sig ensam och kvävas i sina egna tankar. Jag vet hur just en person kan förändra ens liv. Jag är här för vem som helst som behöver mig, bara för att bevisa att medkänsla fortfarande finns. Jag är här för dig.
Jag är trött på idioter som säger att "jag finns alltid här för dig", "det är bara att ringa om du vill prata" när dom inte ens menar det. det finns få i mitt liv som jag faktiskt kan prata med. jag är inte den personen som öppnar mig för vem som helst hit och dit. fick ett fint samtal med en vän för ett tag sedan, som jag dock inte känner så bra, men som gjorde att det faktiskt finns människor som både kan lyssna och prata, som förstår och litar på mig. jag vet även att det är få personer som skulle vända sig till mig om det är något. och sure, man kan inte lita på alla, det har jag förstått, för vissa människor i dagens samhälle är helt rubbade. säger att dom finns där för en och sedan vänder en ryggen så fort man går där ifrån. det är patetiskt. det känns så bra att veta vart jag har vissa folk, och jag hoppas att dom vet vart dom har mig om det är något.
saknar även min bv, J P. och jag hoppas du vet vart du har mig, även om vi är fjorton mil ifrån varandra och kanske bara träffas en gång per halv år nu för tiden. i miss u.
fick både skrivit av mig och inte lyckats bli ett ända dugg tröttare. men får nog försöka sova nu, tror jag.
Känslan när hoppet blir till besvikelse
Rubriken säger sitt, det senaste har jag blivit mer och mer besviken på folk och insett att jag godkänner när folk "trycker" ner mig och jag blir mer besviken än vad jag skulle behövt bli. Vissa saker lär man att hantera medan andra saker kan man hantera men det gör så jävla ont när man inser att man själv inte gjort fel utan det är personen som man trodde så bra om, och tyckte lite extra om bara för att den var den och ingen annan.
Jag säger inte att vi inte har dåliga sidor, för det har vi alla. Men när det uppkommer samma visa om och om igen fastän personen insett att man är sur/ledsen/arg på den, och ändå fortsätter, är det inte då man själv skall börja inse att den personen inte längre är värd att ha i sitt liv?
Är så jävla trött på mycket just nu, men besvikelsen om och om igen slår fan allt.
Tack och hej för mig, fuckers.
Nalle puh ♥
Nasse och Nalle Puh sitter under ett stort träd och tänker över livet. Plötsligt frågar Nasse. "-Puh vi har fått två händer för att hålla, två ben för att gå, två ögon för att se, två öron för att höra. Men varför har vi bara ett hjärta?"
Puh tänker en liten stund och svarar.
"-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta för att det ska bli två."
Puh tänker en liten stund och svarar.
"-Nasse, det är säkert för att det andra hjärtat är bortskänkt till en annan, som vi själva måste hitta för att det ska bli två."
UTOMLANDS
vill åka utomlands. mer än någonsin just nu. komma bort ett tag, en vecka eller två.
åka bort och lämna allt bakom sig och sedan komma tillbaka med ett jullov framför sig. då skulle livet leka.
bli lite brun (blir aldrig brunbrun, så får drömma om att jag blir lite brun i vilket fall).
den som bokar med mig, en resa mot värmare tider, kommer jag forever and ever alltid tycka om lite extra.
det var allt för mig, kram
true shit
Varje tjej förtjänar en kille som kallar henne för älskling, kysser henne som om han menar det, håller henne hårt som att han aldrig vill släppa taget, torkar tårarna när hon gråter, inte gör henne svartsjuk på andra tjejer och gör istället andra tjejer avundsjuka på henne, inte rädd för att låta sina vänner veta hur han verkligen känner för henne, och låter henne veta hur mycket han verkligen älskar henne.
-
besviken, ledsen, arg, sur, glad, lycklig - ungefär så känner jag nu, tusen känslor åker runt, runt och runt. vet inte vad jag tycker om det hela. mer än att jag kan tycka okej.
hatar den där känslan då man inte vet hur, eller vad man vill. hatar den.
most of the things you worry about never happen.
har ni någon tänkt på att man oroar sig för så mycket i onödan? att man alltid är rädd att något skall hända så att man förlorar personen eller sig själv där på resan. att man oroar sig för att det inte skall bli som man vill, eller att man tappar allt man har? som om det bara försvinner ur näven. för ungefär ett årsen så oroade jag mig inte om något, jag tog det som det kom och oftast blev allting så bra. mitt motto var då "det som händer, det händer. och då är det meningen att det skall hända."
på något sätt så tappade jag det mottot på vägen, och nu oroar jag mig om saker helt i onödan. jag är rädd för att tappa dom jag älskar mest, och nu tänker ni säkert - men vem är inte det? det finns nog ingen här i världen som är rädd för att tappa allt det man har och dom man älskar. men jag är sådär onödigt rädd, så jag blir arg på mig själv. besviken på folk omkring mig utan anledning och ledsen. som om jag redan tror att jag tappat allt. mina kära och det som jag har omkring mig, när det egentligen bara börjat. resan mot något gott eller ont kan jag inte svara på.
jag har alltid sagt till mina närmaste att man inte skall oroa sig om onödiga saker, att dom man har runt omkring en finns där för en anledning och att man inte vinner något att oroa sig om hela tiden, för det som händer, det händer, hur man än vrider och vänder på det. folk lärde sig att ta emot det jag sa, och istället för att fortsätta min fria resa började jag gå tvärtemot mig själv, bli den där oroliga människan. som oroar sig om det minsta lilla. istället för att bli glad när någon av mina närmaste skall göra något roligt, blir man istället orolig, helt i onödan, för man tror att saker skall hända, som egentligen aldrig kommer att hända. jag lovar att jag skall ändra på mig, för jag blir bara besviken, sur, ledsen och arg när jag inte vill det. saknar att ha den där fria känslan. då allt var enkelt och man bara behövde tänka på sig själv (ta det på rätt sätt). jag tror att anledningen till att jag oroar mig hela tiden är att personerna har kommit för "långt" in i mig, att jag inte är redo att släppa taget att jag vill ha dom nära mig hela tiden och aldrig förlora dom. det skämmer mig på ett sätt.. jag är en person som lätt blir ledsen fastän jag inte vill det, och har väldigt svårt att ta in människor i mitt liv och sedan lita på dom. men dom jag gör det med, har jag så svårt och släppa, plus att jag oroar mig något såppas hela tiden att jag skall förlora dom
just when you think it can't get any worse, it can. and just when you think it can't get any better, it can.
idag är en sådan dag, då jag bara vill lägga mig under täcket, sova och vakna upp om ungefär ett år.
vet inte längre vad, vem eller hur jag vill ha det. jag vill skrika samtidigt som jag vill gråta. samtidigt som jag vill vara glad och hur lycklig som helst.
the whole problem with people is that they don't know what metters and what does not.
I believe in miracles
är så sugen på att tatuera mig nu så jag snart spricker, "i believe in miracles" vid halsen/nacken ungefär, och tre stjänor eller om det blir tre fåglar för såg snyggaste tatueringen förut, bakom örat. åååh vad det lockar. skall försöka få mamma att gå med på det, för det är två saker som står för något (enligt mig). dock kommer jag inte säga vad dom står för fören dom sitter på min kropp!
if you want to change your life, well do it now before it's too late
igår kväll satt jag och tänkte på allt, verkligen allt. samma sak som nu. märker att jag inte vet hur jag vill ha det, hur jag vill vara eller varför jag gör vissa saker, känner mig helt vilsen. nå väl, har nu skaffat mig ett gymkort, skall börja träna och få bort det där "lilla extra" som blivit dom två senaste åren, börja sola skall jag med, och ta hand om mig själv. skall sluta lägga allt på mina egna axlar, och verkligen "lätta" på mig, då jag behöver det.
just nu mår jag verken bra psykiskt eller fysiskt. inte efter att alla dom här tankarna åkt runt i mitt huvud.
jag vet heller inte hur jag vill ha det med vissa grejer, låter tiden sätta sina spår och sedan hamnar jag där jag hamnar och låter det bli som det blir. visst låter det aningen sjukt? men det är faktiskt så som jag känner just nu.
inlägget blev bara rörigt och konstigt, så med denna meningen säger jag, you only have one life to live, so make it good.
we all have stories we'll never tell, scars that'll never heal.
"Don't go for looks, they can deceive. Don't go for wealth,
even that fades away. Go for someone who makes you
smile because it takes only a smile to make a dark day
seem bright."
smile because it takes only a smile to make a dark day
seem bright."
tänk om allt kunde vara precis som det var innan, då skulle allt vara, perfekt.
